nedför floden som drivved
rispan i molnet
klarare än vodka
regn på äppelblom
och på kontorsbyggnadens
asymmetriska stålskärvor
men inte på valdemars
självbelåtna wobbegonglika nuna
i ett öppet fönster
när han frågar sina städare
tenace någon
häger med s-formad hals
och glödande näbb
han trodde att det var vass
som slog honom i ansiktet
den där blinda morgonen
men det var hägerklor
myggmusik stillsamt frätande
flodsaft med
bismak av murket trä
han kravlar sig upp
kind nuddande backsippefjun
skönjande en avlägsen wah-wahskog
vingtippad men fortfarande okränkbar.
© 2010 Jenny Enochsson
2 comments:
"ansiktet den där blinda morgonen"
Den avlägsna wah-wahskogen, jag skönjer den när jag laser din dikt. Du utvecklas hela tiden till nya sidorspår; du blir bättre och bättre och jag är avundsjuk på det. Den här är den bästa!
Inget att vara avundsjuk på. :) Jag blev rätt förtjust i den här dikten, om man får säga så om något man själv skrivit. Tack!
Skicka en kommentar