kullig flodstrand med dallrande krön
murgröna växande i stratocumulusmönster
på skogskrogens stenväggar
bärnstensfärgade glasrutor
kantade med blodröda kristaller
rosévinsskymningarna har sugits upp
av sprickorna i de obehandlade träborden
av gästernas flämtande porer
av giriga stensoppssporer
pixiphone från ett öppet fönster
en man i mockamockasiner och blont skägg
drickande dytjock hembryggd äppelcider
vinkande åt en halvblind häger
som vilar på hans gröna sammetsmantel
och smuttar på jäst hallonjuice
ur en daggkåpa
tusen gamla trumpeter
kvävda av forntida algblomningar
vinden blåsande genom drivor
av hudflagor snor hår och blad.
© 2010 Jenny Enochsson
2 comments:
Jag vill läsa den igen och igen. Det är en dikt att bo i, en hel värld som jag vill gömma mig i. Den rör sig upp och ner. Det är det bästa du gjort.
Tack tick!
Skicka en kommentar