en kvinna i
broderade stövlar
solsken genom
lärkstammarna
så milt att hon
kan se på det
utan att få ont i
ögonen
en man traskande uppför
backen
bronsfärgade ögon
och vaxblond
kalufs
hans fårskinnspäls
luktar
oljig köksfläkt
bultande
svettkörtlar
smältande
deodorantkristaller
en stor katt i en
oxel
örontofsar som
antenner
klor börjar leka
med hår
spår av tassar och
klövar
en domherres
ångvisslande sång
solen blir
karmosinröd
mässingsklockor
från en släde
ardennerhästar
buckliga medar
en person med grumlig
grå blick
allierad med ett
avlägset hav
© 2011 Jenny Enochsson
2 comments:
Oj den är bra. Det känns som flera scener från gamla Uppsala. Din dikt vibrerar och inehåller så mycket.
Tack! Det tog lång tid att skriva den här eftersom den är både lång och koncentrerad. Pust.
Skicka en kommentar