Efter en stund nådde Svante skogskrogens kulliga åstrand. Murgröna täckte stenbyggnadens fasad och snuddade vid kanterna av de bärnstensfärgade glasrutorna. Två askar med krökta stammar stod i sluttningen. Just som han var framme vid porten flaxade en stor fågel förbi honom; han förstod genast att det var den halvblinda hägern, vilken var lika hemmastadd på gården som krogägarna en trappa upp. Hägern höll för det mesta till invid vattnet. Personalen brukade bära ut bleckämbar med färskpressade eller jästa bärjuicer som fågeln drack med sin eldfärgade näbb. Den var mycket förtjust i dryckerna och brukade väsnas då den tyckte att serveringen dröjde. Ibland masade den halvblinda hägern sig ned till vassen och proppade i sig amfibier och småfisk.
Skogskrogens inredning var enkel men inte utan snirklar. Dämpad belysning och en lukt av svavel. Scenen med sina tunga ridåer fanns innerst inne i salen. Svante gick fram till bardisken och beställde ett glas äppelcider av den rödnäste bartendern. Sedan satte han sig vid ett ledigt bord och tog några klunkar av den torra cidern som lämnade en bismak av tjära i gommen. Åskviggar av välbehag spred sig genom kroppen. Han petade bort en intorkad brödsmula från det dåligt diskade glaset. En pust av vitlök och citron svepte förbi Svantes näsa när en servitris kom bärande på en soppskål och han ångrade nästan att han redan hade ätit middag. Nu tänkte han bara ta ett par glas, rengöra instrumentet och därefter bege sig hemåt.
© 2011 Jenny Enochsson
2 comments:
Detta är skogskrogen som jag tänkte mig den. Jag har sett den skymta förbi förut och den lever verkligen. Det här är bra skrivet!
Tackar. Ja, den har skymtat förbi i minst två dikter.
Skicka en kommentar